Landskapet:
Färnebofjärdens nationalpark utgör en del av Nedre Dalälven, dvs sträckan mellan Avesta och Bottenhavet. Denna del av Dalälven har en karaktär som markant avviker från älven uppströms Avesta och för övrigt även från andra älvsträckor i landet. Från ett tidigare lopp i en älvdal i Dalarnas vågiga bergkullterräng faller Dalälven vid Avesta ned på det vidsträckta slättlandet i norra Uppland och södra Gästrikland. Älven breder här ut sig i en serie stora, grunda sjöar åtskilda av korta, ofta flergreniga forssträckor.

Det kringliggande landskapet är mycket flackt vilket medför att älvens periodiska översvämningar ofta breder ut sig över stora ytor. Dessa översvämningar har satt sin prägel på naturmiljön. De har bland annat skapat och bibehållit en säregen mosaik av olika biotoper längs stränderna och en bit in på land.

Översvämningarna har särskild betydelse för de omfattande naturliga älvängarna och områdets lövskogar, som till stor del kan betecknas som svämskogar. Längs stränderna finns gammal grov aspskog samt en mängd björk- och alkärr som ger en sällsam lövskogsprägel åt landskapet. Fjärdarna i Nedre Dalälven är i varierande grad påverkade av vattenregleringar. Minst påverkad är Färnebofjärden som ligger högst i systemet och som omges av outbyggda forssträckor. Särskilt vid högvatten är forsarna mäktiga och bidrar till intrycket av orörd natur. Vildmarkskaraktären förstärks genom att bebyggelse endast finns på ett fåtal platser.

Färnebofjärden har flikig strandkontur och innehåller mer än 200 öar holmar och skär. Främst i områdets södra del ingår omfattande landområden med komplex av myrmark och äldre skog. En väsentlig andel av skogen i fjärdens övriga närzon, framförallt på öar och myrholmar, är gammal och extensivt skött med stort inslag av lövträd, döda och döende träd, högstubbar och grova tallar. Tydlig skillnad i vegetationen märks mellan områdets södra och norra del. Den förra innehåller barrskogar och myrmarker av norrländsk karaktär, den senare en mer frodig vegetation med ett påfallande inslag av ädla lövträd, framförallt ek och lind.